Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/233

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Gudinna i magen, for att {som Madame Dacler förklarar den saken) beteckna Jornujiets seger of" ver pasfiionen. Del slår ej felt att den t. ex. som hos oss, och efter vårt sätt att s^ga artigheter ^ spådde en liten landtskönhet, att en dag blifva upjptagen vid hofvet, och fä, såsom fömSm Gref- Tiona, befallningar till soupén, inträde i hvita rummet, och taburett vid grand-coavcrton, det slår ej felt, säger jag, att ju en sådan skulle haf- Ta sagt henne, ett i sitt slag mycket större smic- ker, Sn den som förutsade en romerk kejsare, att efter döden blifva en gud, eller ett liinimclstecken. Det är med dessa på sanning och Tcrklighet gmndade begrepp; med dessa den tidens tänke- sätt; icke med våra närA^arande, som man bör läsa de romerska poeterna, hvilka mer eller min- dre falla in i detta slags beröm af deras beskyd- dare. Man skall då lälteligen ursäkla sjelfva sa- ken, utan att derföre gilla det orimligt öfrerdrif- na sätt hvarpå den stundom framställes. Men det blir säkert hvarkcn Yirgilius eller Horatius, som kumma att på sådan grund undergå fördömel- sen. Efter detta nödvändiga förclal, se här un- gef^gen det omlalta stället af A^^irgilii Georgica, som innehåller invokationen till Augustus och med detsamma hans apotheos. Jag säger a ngej ärligen,