o M STRAFFMAKT och STRAFFLAQAtL dtrafflagame, säger Montesquieti, äro ett ibland de säkra kännetecken, som utvisa en nations lyn- ne, dess grofhet eller odling. Som de nodvin- digt, för att äga bestånd, måste vara grundad på den allmänna opinionen om rättvisa, lorändn de sig ock liksom af sig sjelfva med seder och tankesätt, ifrån barbariska till mildare. Att med tänkesättens förmildring låta grymlieten, det Ir orättvisan, bestå i Lagarne, kan visserligen van vådligt; ännu vådligare bör det blifva, att, soffl stundom skett, på nytt införa barbariet ^) � Ett
- ) En af förra Srbandradcts Monarker, olycklig i ilen
af sina företag, var det äfven bäruti � Han ville �öTf ' komma rymmandet ibland Soldateme. �n nng, vac- ker flicka, aderton år gammal, som hade sina Föräld- rar i hufvudstadcn, tillika. med en talrik och välfrej- ^nd slägt, fattade tycke för en soldat, af bättre här- Komsc, lucn genom olyckor eller ungdomsförvillclaer kastad i kncktbopcu. Hon förlofvadc sig med honom och bjcl])te honom pS flykten. Förhållandet upptäcktes, den olyckliga blef gripen, och för cu gerniog, som efter all föruuftig pfiucip af Lag, knap|>aat iSrtjente det lättaste straff, se här huru han landsfaderligen agade henne. Han lat upp^äUa en päle, och dervid i sta �ude ställning fattsmida henne. PS detta s �tt mSsta nu detta beklagansvärda oiTcr, under öppen himmel
