— 358 — I iflTi förbrytelserna och straffeiu. Men hTarforei denna så noggranna mätning? Hvarfore denni. omsorg alt ej i straftgraden det ringaste örvcrskridti förbrytelsen? Orimlig fråga, och likväl nödvän- dig att besvara för deo sömuaktiga likgiltightteni^ skull, som gemenligen aktar för intet allt det on � da, som ej avider i dess egen hud* Intet samhälle kan styras genom våld: defi till behöfs förnuft och upplysning; det vill sSgij allmänna, stadgade begrepp om gerningames bor- gerliga natur och deras verkliga skadlighet begå eller underlåta. Dessa begrepp äro vij att djupt intrycka i medborgares sinnen, så för att med straffen förena öfvertygelsen om de ras billighet, som för att underhålla hos m< skor, den rigtiga grad af ovilja för sjelfva brott som de i sjelfva verket förtjena. Men straffe böra vara måttstocken för detta allmänna begrej om gerningarnas brottslighet. Ulöfvas de med arbiträr grymhet, utan proportion till forbry^j telserna, så förvillas begreppen om gemingi natur; Lagmakten förlorar, sin starkaste öfvertygelsen om dess rättvisa, och till och sjelfva straffen hela deras verkan. En riktig proportion emellan brott och måste således sökas. Att man vid stiftnin^^
