�fflagarne ej alltid funnit deri^ synes kunna iledas från trenne orsaker. Öefi första af dem liggei* dcri, att man sträckt Mraffiiingsnitet utom brottens följder for samllet; sett i dem annat äd forbryteläef emot allint väl, nemligen Guds förtÖrnclsej moraliskstygIse, stridighet emot Skriftens läror, underdånig-^ tsbrott, o. s. v.; och då man genom konsequenskeriet gifvit dessa brott hvad grad af storlek in f3r godt funnit, har man dei^eflet uppdrifvit affen. Jag undviker att anföra exempel derpå. in finner dem med lätthet Den andra orsaken, hvarigenom proportionen lellan förbrytelse och Straif kommit att åsidotas, har varit fördomen, att straffens grj'^mhet sto starkare afskräckte från brotten; en sats ilken af all erfarenhet bestrides. Detta phemen har sin naturliga grund deri, att hård 3dfart^ icke allenast den man sjelf undergår, an också den, till hvilken man är ett ständigt ttne, förslafvar, förstockar sinnet, och vänder, nom plågans grymhet, den allmänna af^kyn ifrån mingen på straffet- Gedom det starka deltamdet för den olycklige, som man har för ögom, qväfves deltagandet för samhällsskadan, som laa ofta ej klart inser. Man hatar straffhämden
