— 263 _ te, begrofii lef vande efter några Ordens-statuter , likasom de fordna Vestalema. Det ansågs dåvig- tigt för det menskliga samhället, först att Ve- •tåler eller Nunnor funnos, och sedermera att deras kyskhet bibehölls obeiläckad. Nu räknar man icke dessa angelägenheter för alldeles lika ^äsendtliga. Ej heller kan man visa någon der- af uppkommen olycka för sainmanlefhaden. Decemvireme i Rom stadgade dödsstraff för satiriska skrifter. Under Kejsarne, var det lifssak att t>ryta en ed, gjord vid Kejsarens lif, eller att till annat bruk omsmälta någon af deras bilder. När man blott undantager den art af satir, som går ända till borgerlig smädelse, höra dessa ger- oingar, hos oss, icke ens under den allmänna la- gens åtgärd; och majestätet och samhällslefnaden synas ej därigenom hafva förlorat^ hvarken det förra sin billiga vördnad, eller den sednare sitt nödvändiga lugn. Hvar och en känner den grufliga ryska hud- Hängningen, som bär namn af dubbel knut, och hvaraf Chardin framlägger ett vackert graveradt kopparstick, till känsliga sinnens förnöjelse. Detta straff begynnes på det sättet, att delinquenten upp- hänges på armame, sedan de först blifvit på ryg- gen sammanbundne, och dereller bakvänd t upp �-
