- � ^71 ... Det skall nodvSndigt uppkomma deraf den betydliga åtskillnad, att då den iaderliga straff- makten, enligt dess natur, har sjelfva den felan- des väl till hufvudsyfte, måste den borgerliga tvertom, enligt dess natur , tillsluta ögonen för dess ofärd, hålla dem blott fastade på de öfrigas fordringar och, som ett förderfvande ogräs, ofta med roten upprycka en felande medlem från den menskliga samliällsjorden. ^ Haraf följer åter, som hvlir och en tvifvels- tttan finner, att allt borgerligt straff, beklagligen Sr och måste vara till sin natur, en större eller mindre uppo �5ring åt samhället af den enskilta menniskan, antingen i dess egendom^ eller ära, eller frihet, eller kropp, eller lif. Och då så är, blir också ingenting angelägnare, än säkerheten for hyar och en, att dessa uppoffringar af den enskilta menniskan, ingalunda må kunna göras hrarken för illa förstådda orsaker, eller för min-< dre nödvändiga, eller till högre grad, än den nest trängande samhällsnödvändighet fordrar. Men hvar blir denna säkerhet, i fall detgif- ves en magt hos någon person eller någon klass, tom ger denna person eller denna klass myndig- heten att stadga och mäta de allmänna straffen , ick � som 8ig borde 9 blott och endast efter gernin-
