— 555 — hederlig man, elnk medborgare, — Ir den �e|him �- drade gånger större, än den emellan en dag och tu>iende, tio års hågkomst, och tio århundradena? Trätorn då ej emot naturen, derföre att hon gjort de stilla samhällsdygdcma förgätliga, efter hon ej dessmindre gjort dem sköna och rörande. Minitet hur sina jättar, likasom kroppsbyggnaden. Deg&- ra undantag. ifrån den allmänna ordningen; men de fSrringa ej den allmänna ordningens värde. En dSdlig, som lefvat älskad och nyttig, skall éjsak-^ na tårar pfi sin mull, högaktning för sitt namn, af dem hvilka han sjelf älskat och högaktat; ocl| är ej detta, i förhållande till minnet, detsamm � •om hederlig bergning i förhållande ^ till utkom^ stan: allt hyad den vides hjerta ^ifskar? Ett ria'- ga antal känsliga sinnen^ samlade omkring dea lägsta jordtorfya, som säga emeUaa aig: här g8m � mes den vettige, den gode mannen ^ med hvilkea vi framlefvat en del af vår ålder^ sådatte rofo hans tänkesätt, sådana hans 5den och gar^ •— detta, slag af minnets ära, är det i verkeligen mycket under det längre ljud af odöd- lighet, som, icke olikt ljudet af våra tornklockor, änmi långt efter slagen, dånar i öron utan upp- märksamhet? eller bullret af hafsstrandens vå- gor^ h vilket, genom vanan att höras, sluteligen iq>ph6r att märkas? Om en förståndig husfaders, en redlig väns, on god medborgares korta håg-
