Talom* då en gång med uppriktigliet, och skiljom eindlan en verkeligen christlig enfald, och ett oredigt, otänkande hufvuds illa hopyridna tan- kehafs; så mycket otjenligare för den enfaldiga menigheten, som sammanhanget måste, just för den, biifva allrasvåfast att fatta och följa, i sädana tal eUer skrifter, hvarest ett sådant all- deles icke finnes. Det är ty värr sant, att detta är räft ofta fallet; om änskönt vida mindre i hufyudstaden och några större städer, der det allmänna omdömet synes något mera verksamt och lejfvande, åtminstone i en stor del af våra landsorter. En sak så mycket svårare att hjelpa, som sjelfva det höga och öf ver- fSrståndliga af vår troslära, oftast tjenar misk- maskaren, att gömma sin oredighet under uitryc^ ken i^ en anderik skriftmessighet. Denna sednare, han yet det rätt väl, felar aldrig, ehuru illa den mä användas, att vördas af hopen; h vilken, iför � bindelse att blindt tro vissa högre läror, och ur stånd att urskilja den gräns der hennes förnuft iår begynna att fordra ljus, sä gema på en gång afstår ifrån rältigheten att någonsin begripa. Men jemväl i de predikningar, som äga den ej allmänna förtjensten att hafva mening, och som hållas äfven för upplystare folksamlingar, är
