— 55i ^ leraf. Man skulle yisserligen ej nog sorgfälligt inYlnda stunderna af dessa menighetens allmänna ammankomster och förenade andakt, i fall man. !j beljente sig deraf till annat, än till upprepande dier Iflngre förklaringar af hvad redan i de kate-
- hetiaka förhören, från ungdomeh inskärpes i allas
ninnen. Detta är godt och nödvändigt; men ar let tillräckligt? och måste man ej söka, att äfven lerjemte visa religionen i dess skönaste dager, såsom noralisk lära, och i dess tillämpning på lefvernet? Ni talar här, tvifirelsutan, blott och endast un den kristna moralen, invände en man, till kvilken jag yttrade detta föregående. Men derom har ingen strid varit. Frågan är endast om för-, mif tsmoralen , och om dess behörighet i våra an- leliga tai Haf?a vi då tvenne moraler? frågade jag. Är fomuftsmoralen ej Guds lag och inrättning? Har den blifvit upphäfvcn genom en sednare? Man förstår ej orätt med förnullsmoral, se- ^läran föreställd efter grundsatserne af en vi:^s Mkt, eller visst system i philosophien. På detta aitt åtskiljde sig, till exempel, stoikernas moral ifrån epikuréemas, genom sjeliVa grundbegreppen, •om lades olika dertilL Sådana skiljaktigheter i
