ttftllningar i bibliska talesätt, blir det logiska samt- nanlianget oAa omöjligt att behålla; och talaren-, ttt jag så må säga, insperrad inom gränsorna af den språkart han ålägger sig att bruka, kan efj fiut nyttan också fordrade det, utyidga sina förer •tillningar, öfver antalet och innehållet af de i Bibeln gifna talrsäUen. De som, när ämnets b.er skaflenhct och lahts naturliga sammanhang sä fordra, uppoflVa denna ofta falska y ta af anderikt- het, för uppsåtet att verkligen upplysa och för^ bättra sina åhörare, göra derföre ingenting som kan lastas af and ru än dem, hvilka Satta religions* betraktelsernas kjuft, i orden och ljudet, men icke I sakerna.
jtndra Frå}jan: Genom hvilket fdrestiilltiutgs-^ sätt, bör predikanlen söka att verka på menniskosmnet? Bor han tala till blotta förnuftet? Eller bor hän nedlåta sig, ait tala ii f ven till känslorna? Vi lä här att göra med yederparter af an^ "Mt slag. Denna fiåga om känslprnas dignitet och -^vändning, är en af dem som, under kretslopp ^i af det menskliga föf'huftsgrälet, oftare åter<i- '^mmiL Den lärda philosophieu har nästan ^
