- 359 — • � Icåll eller samma ordning som inkasten^ tillåta ^ig endast några korta anmäikningar.
1:0 Den religiösa sinnligheten. Denna dlår i förvillelsen om religionskänslans rätta före' �
- påly och i dess öfvergång från det Täsendtliga a �
jpeligionen^ till sädana föreställningar deraf som .Mött trafla inbillningen. Ingenting skiljer sig lät-- S^reoch tydligare derifrån^ 8n känslan för det l^oraliftkt goda i gcrningama. Ni förmår, genom ^eo rörande föreställnings en samvetslös ockrare .till barmheriighet, en hård ooh förföljande fien- Ae till försonlighet: huru skulle man finna, i dessa känslors uppväckande, någon fara för öfvergång ätiU det ytterUgt sinnliga religionssvärmeriet, som kysser spikarne^ som slickar blodet, men ofta i tfräkning derpå frikallar sig firån mensklighetens allmänna pligter? Det är, tvertom, just genom känslans återkallande till dess rätta moraliska fö- lemal, som den religiösa sinnligheten bäst synes kunna förekommas. 2:0 Sinnesrörelse utan hepismng* Hvarförd åknlle man med en rörande föreställning ej kunna förena förnuftiga skäl? hvarfore blott beveka, och ej tUlika upplysa? hvarfore nödvändigt känsla skild Irån öfvertygelse? Ingenting synes likväl mera Mmmanhörigt, så väl hos läraren som hos åhö �
