Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/370

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

_ 36o — raren. Kan hända hade aldrig någon talare hjer- tat fullkomligen i sin makt, utan att tillika hafva förståndet. Men hvad mer är, och hvad inan t}'ckes alldeles förgäta: förutsätter ej all moralisk känsla nödvändigt lättheten, och öfvertygelsender- om? Ar hon möjlig den förutan? Kan någon röra, utan att tillika på samma gäng öfvertyga? Den moraliska känslan är då moralisk, just deri- genom att hon förutsätter öfverlygelse, eller sjetf verkar den. Hon är i dessa ämnen- fomuflels grund, och icke förnuftet hennes: ty känslor kun- na utveklas till förnuft; men blotta fornoftet al- drig tvertom förvandlas till rörelse och känsIoliC Att uppväcka moralisk känsla, är då detsannDa, som att bevisa. Moralkänslan äger då i sin na- tur, all den värdighet som kan tillhora sjelfvi förnuftet. S:o Känslornas loria ifarahtighet. Detta vore ett inkast emot naturen och Skaparen; ty Ir det ej att säga: Hans medel tjena icke till hans än- damål. Men förlåt mig; de tjena fullkomligen dcrtill, och i jemt motsvarande mått. En sinnes- rörelse bör icke vara beständig. Den skulle di utesluta alla öfriga. Alen den bör kunna åter- väckas vid slamma föreställning. Röreken förl<H rar sig, men intrycket är qvar, och minnet upp- lifvar det vid andra tiUnUlen. Någon gång fSittf