— 567 — redje Frågan: Må det tillåtas läraren att göra sina morali$ia föreställningar , ' med något afseende på lycJtsalighets begii-^ ret hos nvennishan, och att hämta deri^, från några förmående grunder? Man söker, sedan nägon tid, öfvertyga o^ t den naturliga egennyttan af detta begär, gör St till ett alldeles oskickligt motif för uppfyllan^ ^ af någon sedlig fordran, fdmedncr dygden till t blott köp af fördelar, och kan ej stå tillhopa ed hvarken moraliteten eller kristendomen. Se der således våra vackraste moraliska skrift < r, våra uppbyggligaste predikningar, på en gång irvandlade fill föga bättre än sedeforderfvande
- beten! ty de förra lofva oss af dygden, all-
d sällheten, de sednare af kristendomen, alltid immelen. Jag förutsätter att man forstår med lyck- ilighetsbegäret, något annat^ än blott begäret till hrertes fördelar. Ingen moralist eller predikant ar någonsin sagt: var dygdig, var kristen för Lt blifva rik, eller förnäm, eller berömd. Frå- ui är och kan blott vara, om lycksaligheten P sinnets egna bifall, och af hoppet omeijttlyck* gare tillkommande.
