— 568 _ Låtom oss först, tala om dygden, och de � ifötjd, sinnets tillfredsställelse. Man nekar ej veric- lighcten, ej värdet af denna följd; blott dess be- hörighet såsom mutif. Äfvcn detta motif till dygd, sä rent det än må synas, är i grunden, påstår man, olämpligt, egoistiskt, med ett oid, omoraliskt Emedlertid, tycker hvar och en sig icke alr lenast kunna oskyldigt prisa för andra säUhefeo af denna tilllredsställelse med sig sjelf, menlftea böra uppmuntra dem alt beilita sig derom. hr gen niis.siänker, att han förderfvar moraliteten derigenoin. I fall menu iskors allmänna öfveren �- stämniclso i känslor och omdömen betyder- något, sä synes någon ting iölja häraf. Det är anled- ning åtminstone, ut t spekulationen snarare bedni � ger sig, äu det allmänna medvetandeL Men om likväl detta egna bifall, (ioviflder motsägaren) ändå alltid söktes såsom en sällhets njutnings om sådan vore milt hjertas hemligheti att jag ej uppfyllde moralbuden , utan för den till- fredsställelse, den IjulXa känslorörelse jag vSnttf mig deraf: hvad skiljer då detta begärens ion förenuil, ifrån alla ufriga ulvertes? Det vill dfi' hvad ^ur jiig annat än iöres af blott en gömdaiv h egennjttii Ji^
