Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/383

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

etflläran i hans moraliska undervisiVlngar? Säger tan, beilileii er om dygden ^ blott för den Ijufva innesrörelse som åtföljer den? Säger han, att ftällheten är allt, och dygden intet, utan blott så Vida hon tjenslr dertill? Nej, så lärde ännu aldrig någon moralist eller religionstalare. Läraren må begynna sin betraktelse vid men- siiskans behof af sällhet, vid det naturändamål, som han kan tryggt forutsätta, att hon måste syfta till;

�ller mer abstrakt, mer högt ifrån, vid fordran på 

^ornuftslydnad och värdigheten deraf: det möter honom alhid i hans väg en vigtig fråga, som Jian ej kan undvika, och som han måste besvara. 4]an nödgas inse, att menniskan har, jemte uppfyl- landet af dygdens föreskrifter, oförnekligen ännu ett annat ändamål, lycksaligheten; hvilket äfven -éS förnuftet ålägges henne. Han nödgas erkänna, nit epiellan dessa begge ändamål, måste ej finnas någon stridighet; och att om någon verkeligen funnes, om ingen väg till förening dem emellan kunde utvisas, så vore ettdera visserligen falskt Det skulle ej låta begripa sig, huru lagar for men - Hickans gemingar, oförenligt stridande med hen- llies rättvisaste naturfordringar, kunde niöjligea här- leda sig ifi'ån samma Skapare. Förnuftet måste lilnka sig enhet i Hans afsigter. Påstå med Kan t ^ ^t dygden skulle äga för menniskosinnet lika hög^