Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/386

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— 576 — het och himmel, som naturfoljd, som belöning, eller under hyilken raensklig term han vill före* ställa dem. Jag hör honom med nöje; jag mäsle, sådant är mitt behof, glädja mig åt detta tröstan- de hopp; men det är i sakens natur omöjligt, att det ändamål han framställer för mina önskningu', mitt nåturbegär � sVuUe förringa, utplåna, tillintet- göra höghet �n af det stor^ moraliska ändamil, hvartill han visar att jag måste syAa, om jag skall nånsin komma till ernående af mina sällbets- önskningar. Jag undervisas blott att förlika och sammapbioda dem med detta högre ändamål Det torde kunna dömmas häraf , humvida den- na likasom den föregående invändningen emot det vanliga lärosättet, är i grunden annat In eo af de svårigheter, hvilka nyheten alltid sokcr i det redan antagna: svårigheter, hvilka, ntan grand i sjelfva saken, låna blott en viss färg af fiuH ställningssättet, och förlora sig småningom ior no- dersökarens ögon , först i o vigtiga åtskillnader, le- dan i abstrakta Gnheter, och slutligen i platt intet Religionsläraren kan dä icke allenast, ntafl all fara för dygd och kristendom, predika säDbet och himmel, han måste äfven göra det, jnst fSd dygdens och kristendomens skull; och det är detti!^ hvarom jag ännti har ett ord att tillägga.