Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/387

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— 077 ~ ErkSnnom^ att det största hintlret for deras framgång, ligger icke deri, att man ej fön^släller •ig dem, på ett nog abstrakt sätt, såsom stora bjudande iallkomligheter i sig sjellVa, afsöndrade från allt rörhållande till.menskliga fördelar, mensk1ig sällliet; det ar kanhända, just så man allmännast föreställer sig dem. Erkännom, säger jag, att om dygd och kristendom hos oss aAaga, är det icke derföre, att man för mycket betraktar dem såsom medel till sällheten. Om det sker, synes det valu snarare derföre, att maa icke rätt försfår att göra dem dertill; derföre, att man antingen icke pog, eller icke nog öfvertygligt, betraktar dem ur denna synpunkt. Just i den stora svårigheten, att värdigheten till sällhet synes fordra ingenting mindre, Sn ett ständigt uppoffrande deraf; just i den slitning som deraf uppkommer emellan dygden och naturbegäret, ligger, om jag annars har någon urskillning, det sanna hindret, utom hvilket nita akuUe vara sjelfmant kristna och dygdiga. Detta hinder, änskönt ursprungligt från naturbegaret, tar likväl sin styrka äfven af sjelfva förnudlet, hvilket gör på en gång, sällheten till en lagpUgt för vårt eget bemödande, och tillenrätt-r ^is fordran hos Skaparen. Måste läraren stanna Btum vid denna f ömuf tsf ordran , eller måste han Vara beredd att möta den med sitt srvar? Hvari %kall likväl dotta svar bestå, om han icke ki^i