-- 38o •-. niskosinnet en gång sådant, forslån, att sättet att verka derpå, icke förändrar sig med systemema i philosophien; att dess ombildning, förattverke- ligt-n åstadkommas, måste ske, nu som alltid, vid en smällaiiJe värma, icke vid isen af abstrakta tan- keformer. Erkännen J åter detta, så medgifven äfven att derlill fordras en lärare, som talar ur sin egen själs, och ur verldens allmänna erfarenhet, ickeiff nya tyska spekulationen; som med dea på en gång klart undervisande, och djupt rörande kraften af sina föreställningar, lossar småningom sällhetsbe- gäret ifrån sinnlighetens föremål; lösrifVer det ifrån flärden, yppigheten, vällusten, ärelystnaden; verkar behofvet, föresatsen, att utbyta dessa oid^- lare njutningar, emot de högre af medvetandets glädje, af hoppets tröst, och förenar på det sat- tet, äfven i menniskors öfvertygelse, hvad Skapa- rens rättvisa förenat i verkhgheten: dygden och säilhcteu, ]\Ten allt detta, svarar mig någon ung stu- derande, hör blott till anthropologien, till läraq om menniskan! — Aha! miii plulosoph: jag trod �i de alt vi talte om menniskan. Jag trodde att det var för menniskan, som man gjorde moral-* böcker Qoh predikningar.
