3&I
> Qvis est usus hujut articuli practiiu*? Denna följande korta betraktelse. Att hämta, � på förenämde sätt, motiver till dygd äfven ifrån sällhetsbcgäret, uiå förrycka ordningen af någon viss 'tankelära, men det förstor ej-^ dygden. Huru skulle det vara på en gång befaldt och förbudit, på en gång rätt och orätt, på en gäng piigt och brott, att söka sitt väl? Om någon ting må kallas ett motif, är det visserligen ett förnuftsändamål af denna vigt, tillagdt till dygdens eget höga och bjudande värde. Utan tvifvel ger det anseende af ett stort ett vördnadsvärdt nit, att ideligen tala om ren dygd, och att med obeveklig hand afsöndra derifräa alla sällhetsfordringar. Men philosophiens sanna kännemärke är kan hända icke så mycket att slita i tu menniskosinnet, som ått förena det med sig sjelf.
///. Prediho-Dellamationen. Är det en konst, eller är det ingen? är den af Tigt att äga eller sakna? är det värdigt en ordets tjenareatt vinnlägga sig derom? bör den hafva någon eller ingen enlighet med theater-deklamationen? Se der en hop frågor att besvara i detta ämne.
