— 582 Om det är sant, att utför. �gärvoma oSndpligt bidraga till verkningen af en vacker och roranda prefiikan, och till någon del förbättra äfven en slHl; om dessa kunna. likasom allt annat, uppol^ vas till en viss fullkomlighet, (hvilken i sin hög- sta regel betraktad, får namn af konst); och om det ar en söndagligen bevisad sanning, attutfon- sättet vårdslösas hos oss nästan lika så allmint som sjelfva sammansättningen; så S3mes mig, soa någon del af dessa frågor vore derigenom redin tillräckligt besvarad. Obi nu vidare, det som icke den okunnigl hopen, incn vettigt folk förstår med theater-dekla- mation, ingalunda består Ii varken i vissa anflkt- niii^ar nud armarna, ellur vissa tjutningar med rö>t(Mi, ulaii i elt sant, värdigt och lefvaude sått att i vösl uch åtbörder ntlrycka sinnets rörelser, efter sak, person, tillfälle; och oni det heligaste rum har denna fordran gemensam med dtt mest verldsliga; sä synes mig, som också det öfriga a � dessa irägor vunne derigenom tillräckligt ljus. När då en förljent man ej längesedan skrif- vit dessa orden: 1 it rom oas till vara for att likna de nyinodii^a tluuiiraliska predikanter, m. m., så har han löniiodlij^eii förstått med thcatralisk de- kl.inialioii, dessa i �yhsniinida anfäktningar, hvilia icke åxo iheulralisk deklamation; likasom man äaaa
