Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/402

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— 5gi — Srverdrifna kroppsböjningar, inga stora tillgjorda! paradgester, men också inga tvehågsna, ledstyfr Ta och ständigt likformiga armlyftningar; san- ning, känsla, värdighet i ton och kroppsrörelser: Se der, ett kort begrepp af predikodeklamatiiK nen, i dess ideala förebild* Man underlåter e|, att författa och tryda dispositionsböcker, som sjelftänkaren ej behofTeTf och som, författade på det vanliga viset, nästan 'till ingenting hjelpa otänkaren. Men på öfhing �- skolor för utförssättet, hvilket likväl är det, som först och starkast rör den sinnliga åhöraren, d �- på tänker ingen, eller tänker man derpå QtH verkställighet. Ju mer det likväl' synes behöfligt, att Hn predikningar, ifrån blotta kathechetiska och dog- matiska undervisningar, som de merendels varit, förvandlas till lärotal af en praktisk uppbyggbg- het, verkande på hjertat och lefnaden, ja vxA^ vändigare blir också för predikanten akicklighe � ten, att genom sjelfva utförssättet understodji detta ändamål. Man har kunnat anmärka, att de som bäst författa, äro gemenligen Sfven dOi som bäst utföra. Ingenting är också naturligare; ly hvad är i sitt rätta förstånd all deklamatioa annat^ än det sanna uttrycket af det vigtiga, Må