\
- 395 ~ lelf tänker och kSnner? Jag hSr då och då 55 prest här i Stockholm, som tilläfven- Idrig efter konstens lagar studerat sitt ut- t, och som ej dess mmdre äger det fullt •dighet, värma och rörande allvar. Och •re? derföre, att han är sjelf den bästa are, som jag inom hans stånd känner; é, att hans vältalighet är förnuftets och s sannaste tungomål; derföre, med ett ord, t är visserligen hans egen visa och älsk- själ, som talar ifrån hans predikstol, li^ på hans papper *). Den som på detta i^rkligcn talar ur egna tankar och känslor^ er mindre än andra göra, hvad man kallar lationen , till en särskilt omsorg. Naturen dan gifvit honom hvad han sktdie söka hos n. Men om bristen af egen skicklighet, tilläPventyrs behöfligt för mången att låna, edikstolen, andras tankar och betraktelser; mycket nödvändigare blir ej då, att tillägga L egen sorgfällighet åtminstone den verk- sotn beror af utförssättet? Sluteligen och igen: få äro kan hända de, hvilka, i fall mde undvikas, någonsin borde låta offentlig tt det är här frSgan om framlednc Biskoppen Dok- r Lchubcrg, kan nu sägas. Nar detta skrefsy lefde n ännu. Vänskapen för denna förträfHi]ga man hav r visso ej Öfvcrdrifrit teckningca.
