Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/432

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— . 423 — af dem allena, som man bar att erhålla rättt kunskcipen xlerom. Det är ej nog aft visligcn afstä ifrån vitter^ hetrn, när nian af naturen ej äger gäfvor derlilL jVlan niaste gilva akt när dessa gäfvor aftaga. Man niåslo ve(a att skilja sig vid sänggudinnorna, ii �- nan nian af dem afskedas, och att sluta sin banai innan man af tröUhet tvingas att lemna den. Det är äfvcn så fa som hnfva gåfvan att gon en scidan reträtt med skicklighet, som att icka bel:öiVa göia den, Xi nophons var ej svårare. Det

  • di^ nästun omöjligt att undangömma det afYagande

i talan;;, 6om tvingar er att lemna anspråket på ett rum i vitterheten. Man borde till den andas sluta med det arbetet som mest berömraes, Alea aiiklorer 8ro såsom fruntimmer: de upphöra ej att vilja behaga, förrän sedan man länge upphöet att berömma dem. Och ju mera de märka att liden dertill instundar, ju ifrigare bliiva de att njuta dessa sista ögonblicken. En författare som misslyckas, är lik enelycit � lig spelare. Han begynner för att \inna; fortCafi för att åtminstone återtaga hvad han förlorat^ odi slutar med alt ruinera sig utan hjelp.