— 453 — pje: den pjeåen herrn omtalar, Ir ej så rar som Pian föreställer sig. Jag äger den i min boksam*- jfaig, och om ni vill, skall jag skicka er den. Med ptbörd och n^ine af en theaterkung, sorii (Innersitt lOajestät skamlöst missfirmadt, betraktade min lär- |8e den forbigåetide mannen, ifrån hutVudet till |5tteriia. Perp^ yttrade han sig: alt den herrrt ^åste vara mer än svag i den lärda salen, det ijrpe^ mig pUsar^ Un ^et vissaste. Ty i hela JBuropa fina kanske ej tre exemplar af detta ar- bete, när det undantages som jag sjelf äger. Han HBstan rodnade, dä han utsade dessa sista ord, lå djupt kände han skrytet deraf. Men väl, fort- for han, har en skälm till boktryckare i Leipzig, Tid namn Bnichmesser, som hade blifvit körd ifrån Harlem, och hvars hustru var halt på venstra Jbten, samt hvars fars kusin var auktor till en Satir i manuskript, emot boken om kometerna^ som ej blef tryokt, men som Bayle skall ha läst på sjelfva tryckeriet i Rotterdam, samt för 56 gyllen undc^nköpt af sättaren, hvilken derföre blef bortkörd, och kom sedan till Mag(|ebqrg ; . . . men väl, säger jag, har denne bedragare för 53 oph ett hälft år tillbaka, gjort deraf en falsk upp- laga, hvarmed han narrat till sig penningar af nå- gra okunniga. Det är tvifvelsutan ett af dessa exemplar, som herrn der borta berömmer sig af att äga, utan att misstänka bedrägeriets Han ut-
