Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/484

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Den andra sonen gick hon till mötes, i ått han koui hem ifrån landet, och sade till honom 4 med ett ansikte, hvari hon på lika sätt sökte ut* tryck. ( den sl>:*sf a .bestörtning: måtte Gudarna fram:]r:( s hägna ert hus, min son, men det kä- raste ni ägt, är i detta ögonblick bortröfvadt der- ifrån. Er hustru vaknade denna natt rid ettbul* ler, som hon t3'cktc sig höra i ett af de hvälfd^ rumnion der ni har edra skatter inneslutna. Hon steg dit ner med tysta fjät och en förtäckt lamps^ i handen, för att tilLs.e om allt var der i behö- rigt förvar. Men huru stor blef ej hennes för- skräckelse då hon fann dörrarna uppbrutna , Fum- met plundradt, och största delen af edra skatter bortröfvadc derifrån. — Obarmhertige gudar! ro- pade den bestprta sonen, utom sig af förtviflan, och i det han slog sig flera gånger för bröstet| J hafvcq då beslutit min olycka, min död! jag är förlorad, förstörd, till intet gjord. Jag uthärdar ej mera lifvet. Jag måste förtäras af sorg, eUef sjelf afhända mig det. Ni vet ännu, fortfor modem ^ endast hilfte^ fif er olycka, och ett ännu grymmare slag vantar ert hjerta. Under det er hustru stod. stum af häpnad och nedsänkt i den djupaste sorg, kpmmo röfrarne tillbaka, för att bemäktiga sig den ringei ^va^lemnade återstoden af ert guld och edra skat-;