Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/50

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 40 —

ligheten deraf, således gifven, hvad hafva vi att fordra derutöfver? Tillhör det oss att föreskrifva på hvad sätt allt detta bort ske, och genom hvilka egenskaper det bort verkas? Jag frågar tillbaka, är det nog med blotta yttre förhållandet? och vore det, till detta värde af högsta förträfflighet hos naturen, likgiltigt på hvad sätt och af hvilken grund hon vore sådan hon är? Kan hon betraktas såsom ett resultat af blott physiska tvångslagar, och såsom uppkommen af ingen vilja, ingen afsigt, intet förordnande, utan att förlora just det, som ensamt kan göra naturmakten till ett föremål för den djupa vördnad, som vi känne att den af oss fordrar? Har något slags konstbyggnad ett värde för oss, utan därigenom att den är konst, det vill säga förstånd? Sjelfva ofantligheten har den ett, utan genom begreppet om dess ursprung från en mäktig vilja? Förgäfves upptäcker man då, och visar oss den största, den beundransvärdaste riktighet i alla naturens mekaniska förhållanden; ifrån verldarnes inbördes omlopp och rörelser, till alla lefvande, kännande varelsers daningslagar, behof, njutningar; med ett ord, i allt hvad ögat kan upptäcka, eller tanken omfatta. Om denna stora mekaniska fullkomlighet är blott mekanisk, och ingenting vidare: om den ej är en följd af tanke och vilja; om den saknar förnuftets ändamål och godhetens uppsåt, så är den