^ 494 — med ett behaga som nästao blidkade den egemin* Olga käringen; — ty, fortfor åter denna, det it omöjligt, sedan jag nu yet er lexa, att dessa ori den i er mun kunna synas mig annat än högst löjliga. Finner ni det intet sjclf, min kära dot- ter? Kan uäl vara^ min bästa svärmor, (svarade Euphroc^yn, med alltid samma behag)) att de för- lora mycket af deras verkan, för deii som vän- tar dem, eller då de brukas utan urskillning; och jag vill söka att göra mig nytta af er påminnelse. -• Ni är det bästa, det frommaste barn i verlden^ ropade den gamla, omfamnande henne^ och det gör mig ondt, att finna et till den grad gäckad* Ännu en gång^ förlåt min Uppriktighet Jag har så mycket större^ skäl dertill, tniil fru, återtog Euphrosyn, som jag bör tillstå, att jag sjelf i början var alldeles -af er mening der- om. Emedlertid, förlåt mig tillbaka^ om jag dri- star försäkra er, att några månaders erfarenhet gifvit mig derom helt andra tankar. Jag har der- under funnit de tre orden af min talisman icke allenast af den största vigt^ i anseende till dera^ verkan, utan äfven för ganska många helt främ- mande, åtminstone för mig sjelf någon gång så svåra, både att ihågkomma och rätt utsäga, att jag börjat misströsta om min förmåga att filllkom'- ligen lära dem.
