-r 5å gådnde filosofi för upphsfven � och alla filosofer för högtidligen alsatta frfin deras Tärdighet, intill dess de upplöst gåtan om sjmtetiska satseh apridriéåi deras möjlighet •'
�� � .,.. .• � , .
Hvad nu sjelfva den stora upptäclte^ angår, så erkänner Kant sjelf , att han ej fu|init , Qågot spår deraf hos någon enda af förra tiders, hefooi� � ' da tänlare. Locke, hos h vilken han ensamt yill hafva märkt någon slags vink dertiU, njuter dock verkligen i den delen för mycken ära. Locke talar på intet ställe i sina skrifter om andra sjmtetiska omdömen, än dem vi äga blott förmedelst erfarenheten, i och genom våra komplexa begrepp om substanser, och de i dem koexisterande qvaliteter. Sålunda utgöra t. ex. egenskaperna jguttj tungt j smältbartj syntetiska omdömen om guldet, hvilka likväl på intet sätt låta utveckla sig ur sjelfva subjektets natur, utan som erfarenheten visar oss vara derined förenade. Locke är långt ifrån, att härigenom peka åt några syntetiska omdömen af det slag som Kant talar om. Äfven Hume � som ingalunda visade sig någon l^undrare af I^ockei filosofi, odb soi � derföre tn>d � de sig behöfva fitfska ännu djupare i natuiwk af menniskoförståndet, än han ansåg denna herömda man hafva gj< �t, mm ifven han, säger jag, hade
