Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/113

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 55 — � • atf då blotta erfiirenheten , i och ]genoiii den sinn*- ligia' åskådningen, icke kan- visa oss annat, än en tillftllig fereniog emellan subjekt och predikat, utan apediktisk visshet, odi som derföre skulle kun- na en annan gång fÖiiiåUa dg hek ^ika, så giC^ va os8^ deremot satser, gmndadé p| den aprioriska åskfldiiingen af tid och rum, idel sikra odi oför- Sfide^ligH ftrknippningar emellan subjekt och pre- dikat, just emedan dot slagfe åsUklningAr h vari de föreställas oss, äro aprioriska hos oss, och erfaren- het icke på annat siitt möjlfgy, än derigenom, att dessa åskådningar af os^ sjelfva inläggas i föremå- Ifl^ Härigenoqi kommer nu, säger. Kfint, sådana syntfBtiskii satsers^ (^pod/A/ts^a nafifTj det vill säga deras ^giqskrii^kta, . gilltighet för alla särskilta fall , diuru predikatet .^cke låter ui: subjektets begrepp härleda sig.., , PA lika sätt kontmcr d^af, tillägger han, att deen spUer yerkUgetjL ,utyidgs| vår kun- skap,, jwe^an 4? i och genom deq aprioriska åskåd- ningeii tillägga till subjektet ett predikat, som i d^ss b€|[r€ypp icke innehålles, men dock befinnes nödvändigt j^rknippadt dermed. Sådan Mr tiU sin grand odi sitt innehåU den- na, ryktbara llra om aprioriskt syntetiska satser. Jag hoppas, att de som förmena sig grundligen för- stå densamma � ftra gdra mig den rättvisan, att jag åflagi; en riktig reda dérföre; ehuru jag (efter mitt