- 90 — till bvilllKorliga sanningar; emedan jag icke inaer^ huru nödig sanning i våra omdömen skulle app- komma af det falska i y&ra åskådningar. Jag- tröt ej metafysikens möjlighet ovillkcfrligen %rd^É, att dess föremål ^ifra � t � � i- någon' slags ftsIcÄdpiing � � fiiuilig eOer aBna6)^6madaii-!åfVeii dét lilldeki öheluänta � det titt aift.gmiidfvltMiidé flir töas éBkt himméligB, Vkiäl genomi Qét i^ån |[ifnaoiah^lifeiJ* da låter tänka ag, såtooli Iflde nädvUJaigt^^Kiaie^ Tjuide^ odi med vissa ålminatoné relativa healklÉi^ ningar. Jag tror ej att !Mrt ftrttånda; <|[vbiidhel grepp, v4raKfrtl^^iÉl �beg[Feppsfafmd^f halva ^a^ ning hlott bm dfömsynér^f icke. nm -'ifériKgfasbéh emedan jäg'an|Mir'hiJdTflattiga.taékevittkd^ iM/ �tt och samma kfed iiöd^ttndiga ^nslufvälkoif .3'^ hyarftiv utan de oviUkörligasté sfanningat i förståndet aknl* le hlifva lögher i liaturen ; 'faviHiAt ^ sjnas inig ej vfil rimma sig. Men < jag* skail<>e)'lang!iré^lDrlNMa denna min.mdtafysiskatrcbbélBHnnelseji' ^ ^' <> xr? För att 'nu således" komma ' ^iill methtySHÉiis föregifna prinbip, den syntetiska jiprtorisméihfrift medger jag författaren till' en hbrjan, attUlfttagii hland våra metafysiska satser VerkligehSro^^é^té^ tiska ^ och'bÖi^a fifvén 61Rkn vara aijiribiHfiikå; tifeii inker ej dérförc tättlrc'; hvarkek' m^jll^^^ nödvändigheeen af en sådan sTagsÉyiift^^'api!i^ liaw � som efter hans foHrah sktnle'1)Hra Ifigjgås till
