yilfam Autenomij äf^rensom ' motsaUen deraf deis HeteranomL Men detta är ej nog> säger för&ttarn. Detfbr- dras till möjligheten af en sådan lagstiftning finim ytterligare, att frfigan om den menskliga frihefen fullkomligt afgöres. Kant förklarar sig öfver déiw na fråga såledéfi: att nät menniskan betraktar ^ sjelf, så^om ett öfversitttiligt jagj bestående af bkCt förnuft och ren lagvilja, kan hon ej anse sig aii^ norlunda än såsom frij och ftf sinnenas inflytan- de fullkomligt oberoende, det vill säga � såsom elit rait moraliskt väsende; emedan frihet och morai- litet förutsätta hvarandra* Deremot när hon he<- traktar sig såsom, en sinnlig varelse och höran,de till sUinligheten, måste hon lika ojäfvigt befinna sig Ulldergifven dess lagar, samt i sådant fall ofri och lydande under naturtvångets öfvermakt. Härige- nom skulle nu ^åled^s frågan om den men^kliga friheten vara, enligt Kants mening, fullkomU|;| afgjord. Emellertid kunde likväl synas, som men- ni^katiS olika sätt att betrakta sig sjelf icke vore nog, att förändra sjelfva sakens verkliga förhållan- de, och som detta sistnämda alltid måste förblifva ^dant det är, samt vi i^jelfve således vara i verklig- heten én af delarne, fria eller ofriaj Utan beroende af våra ömbytltga föreställningar derom. Men på detta inkast synes här intet afseende blifvit gfordt
