Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/163

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


�<: ' i atmmng, utan mydLOi minrtankKg djup � 

Iwmigliety liad � Til den meningen svårligen kun^ aiiifc.faBiifö4as^iitt moralens pligter, �ft fuUkomligt .^mdrenDnde' iömot den hasta tttnUMtrå' ordning .för Ammnidooval � Tore bod . till gwoii^faiSt men^ likTtl ^had utfs^w minst � afiagt pä^Jbl^emBii^ideFÉfl^, -Mei^ witilan luo* tvertom länge liordt tttnkay att om �en- sJil^lxvad 9iyss sades^ htm och en gemiii^, hvil- -lian? sc �&>pligt åligger hemie^ tyicUigea^ bidrager tiH Jheoneft.egekv ^^r faennesmed andra gemeneammå Hfiil^ioch om ingen enda finnes som icke på det dUarfasteiSätt ijedar dertill; så •vore också heredaHr tjd^tliåfi. detta i^V'( �nsbilft^ ^nllmånt^ lägre utver- /tei • genom ' �redandei Irttttvinr^ eller högpe invertes g �i6m ibevåiiiadt . ainnesi^tole) under den korta ti- den � af hennes tillvaielse^ alla phgters verkliga Ibidamål. Sådant är begreppet om Moralfilosofien efter lycksalighetens princip. Det är likvsl icke sådan, ^cftti denna princip i Kants arbete framställes till "vederläggning. Lycksalighet betyder här icke an- nat^ än den ena eller andra sinnliga njutningen el- ler utvertes fördelen; och auktor antager såsom omöjligt, att bringa den till något visst determine- radt. begrepp, eller att finna någon säker princip för mensklig sällhet. Men är detta i grunden an- nat.^ än hvad man kunde kalla en verklig sÉhikan?