- 117 - ifiMaå härledda kSmlan af fömuftovftrdigfaeteii (hirilkai Kant tilUler att antaga), hvarföfe skulle n fijmeka den e| heller utifrftn uppkomna ^ och ej mindre miblinia kfinslaa, af färdigheten sflsom meimiskoftlägteto välg&rare? — 3:o Det 6nne �, jag nduD* ej dertill, y'vaa så kallade ginnesgäfvor, hvil* bl kuliw hero af en finare eller härdare, kropps- daniqgs och sftledes yara c^lik^ hos olika menm- skor* Men i hela denna olikhet af tanke odi iä^åkfömiSgenheter, finnes e| också ojäfaktigt hos allå dödliga en viite princip till htardera, en viss lasl och Varaktig grund/ ^^ icke heror af kropp#r dainngais fbi^Adéi*lighety utan fir åeti samma hos dXbtf taiit ej till graden af desflr uttryck (ty denna he^r"å[ organi/teitionen), dock tiH vSjendtligheten. Bmtkif minnet 9 qvickheten gro således olika hos nutafåf^cfr} men del egenCliga (omuftet fir det samnia hos alla. Fromheten ^ medlidandet, blA- clig'héfen liro föränderliga efter kroppslynnet; men irSlfiljan, godhcSen (i derias rätta mening törMdr dii)"iro frftit menniskonaturen o^tiåiljeliga* Man ml fika så litet förblanda dessa med eU latbrör- darfié sinnes affekter, som förnuftet med ett qti&- hare snilles liflighet Geniet och fromheten kun- na fifinas och ej finnas: fömuftsgSfvan och väl- Tiljan utgdra vSsendtliga egenskaper af mennisko- tiftnet. odi dess tirenne sammansittande imiDd �
