Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/186

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


förkastelse. Vid frågan om gemiugar och handHags^ sätt, meo sam, iippfattadt af röriiuftet. i besUimda föreskrifter, utgör hvad maa JieDar pUgU)uä elicr moralisk lag. Man mä nti, bäst man gitter, stSmpIa Tlilvil- jan, denna nödvändiga grundbSlH af mennisliona- turen och all ändlig loruuf^ig natur> äfvea i d<ess ädlaste verkningar, med de nästan fofaktl^ nam- nen &i fromketj medlidande j naturlig god/t jerten^ het o. s. T.; man mä finna dess grund i kroppfr- lynnet, laraktersbildningen, ja, till och med itu blott djurlig sympati; man må ändteligen déri- från härleda, om det l �ter göra sig, alla vSnskapébir trohetens, tacksamhetens, föilåtsamhetens, lideliM* dets, menniskokärlekens, fosterlandskärlekens aa- hlima uppoSringar, hvilka alla hafva goH!. �tent höga förträfflighet till ursprung, ocl' jied varelsen lycksalighet til^-^oeras tydGga ändamål: allt detta kan behöfras for systemet. Det kan fuUkomlfgea t|enay att fr&n moraliteten utesluta välviljan, med alla hennes ändamål, och att inskränka sedenatu- ren inom det enda så kallade rena förnuftets a^ strakta maximer, hvUka påstås ej hafva några än- damål. Men antingen bedrar mig allt eflersionao- de, elter fela � något i denna filosoS, ocli just det Migot hvaraf den upptäckta sitVnadeH gjort, �H sä