— i3a — ne, som allvarligt och ifr^t vill be|^ delamé, a^ nes 088 i sanning ' någonting högre och 're( �barare; an det blott Blntvättftiatf sjelfvaiibrésktiftenf.' Hvad således angär dessa allmänna maxi- mer, som utj^fttfö �KiiftsgrandeM fhr Hll)[iU|^, och hvilka <-^ukMr ' tSitl||f^< ' ^ aktoliid l^rUitllUMd^ kraft; wAa timitt ^-(t^hinåsthåe åSfbtif éttdcM; att de Vkiolft -<finiM i d �t n^na fötttåftbtj" sklldt ifrån all erfliretittet, och 's;filapfl blldéted^finiUl Vndamål i^iii6ii �islblefkad �iiki^ � � �(' )iÉ6féémUki<-*'^ mig tro, atl;duk\oi � tbdafysijk^^tot^ UArijkMi^ ma att, m#d tiderMAUfi^d^/^^uhd^åiftål^ff) �^ dring. IVIaft töniiÉ' iiéttalijgfeffJflöd^asfifiniiMiddh mM^ gifvay att' imva&Mttei �' Me Kggäi^^iMMtti itydM^ T^eln ^fisti 'reglor<'tttaff dfti^d �|på: �éd^ utan Söm Kdnt midérvi^ és^V i^ g^ ^1^ upphöjda virde; mto denob ^viljailB gddhet hifåti består den' Verkelig �n? Månne i den blinda lyd-^ nåden för en abstt^kt fömtiftsmaxittr, )^\ htiUMÉ man stirrar, med bortvtfndt ÖjgA från^ 'alltt^ ftlfi^ir för sig sjelf och andra^.Nej^ i afsigtens allyar- lighet att bereda andras säll^et, yrkad af yäl- viljan, utstakad af förnuftet, och i den Upphö)- da åsyftningen till det egna vSrdé och déä egna högre säUhet, som deraf uppkomma. ^ Det mo)ra& ska. börj wta utgör '/ifi^gf/ säger då intet blott och blindt: lydl Det säger fyd /ISt éäti åivt bdk an-
