Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/196

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

^ i38 — oskyldigt ofiisr, geiiom en lycklig osaimiiig vndnh ryckt yåldBTerkarn, skulle blifva goda ocbberöiii- liga gerniugar. De blifva det ingalunda i detta sy- stem., hvarest en ovillkorlig lydnad fbr den abstrak- ta fövnuftsvegeln, utan afeeende pfi hyad derdf fol- der' eller ej, utgör pligtens enda och äkta yHsendt* lighet Oekså är det auktors symbolum (se hmm bok om den evigvarande friden): Jiai juHiäm �åt péreat mundus j och med jusätia fbrstfls kär ingesr ting annat, än* blotta maximen i sin abstrakta rätt- ' bet Man vet blptt ej hvarifr&n rättbatei^^i det fidlet kommer. Det gifves ingep rtttthet, som ej är en rätthet till äpdamål, det viU säga nUkcvljg. Men väl gifves (man märke -härtill) o^illkofliga ändamål, som man känner e^i absolut forbindsW? att hysa och fräi^ja^ Sådant är välviljans. Bfånr

�ie ej misstaget ligger just i förblandelsen hänif? 

Att, när frågan vore om menniskors väl eller ve, jBärdeles i stor och hufvudsaklig bemärkelse, tt{^ offrfi medvatelser åt lidande och undergång, endast för att ej bryta emot någon liten formell maxim # 90m kunde utan all skada lemnas åsido, detta vo- re väl i sanning höjden af barbarisk pligtmessighet? fyo En annan svårighet, oåtskiljeligen förebad med det Kantiska moralsystemet, ook som icke • kan undvikas, utui genom antagandet af nyssnlas- da prinoipf är den, att all grad af lagitridiga gsr-