Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/202

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


- 144 - klagas hon då nfigotisin afsamTetetförnlgön hTSr- ken fbnummad cUer bråten pligt? Har hon nå- got mer att aöka för ain inre tillfredattallelie? Och skulle förnuftet kunna förebrå henne/ att in* tet hafea handlat nog ensamt nr dess abstrakta grunder? Skulle det kunna såga henne: det ritta du följt år icke moraliskt, efter du hämtat det från erfarenhetsb^eppen om menniskobehofvet; det goda du gjort af kUrlek till medyarelsen sSllhet ar det lika så litet: det Mr karaktersfrom- het och naturlig blödighet; din vilja Mr icke gnl emedan hon yill det rätta, för mensklighetens lAb skull, och emedan hon icke tillräckligt tömt rsg � loma på allt yäsendtligt innehåll? Bfan göre mig den rättvisan, att se i dessa drag sanningssökarsB^ och icke satirskrifvaren.

Sldtugt Rj^ultat � I fall jag skulle finnas hafva i det &regtmk^ de icke alldeles fiirit vilse om sanningen, upp- kommer deraf, synes mig, trenne hufvudsakliga slutföljder, temligen oförenliga med den stort mannens moralmetafysik, som jag undemtått mijg att i dessa trenne punkter motsäga. Den första: a^ moralitetens väsende, i sitt objektiva forstånd, icke