^ ,48 - Gud åt verlden och eder sjelfva; gifven det bort �- gömda menniskohjertat ett alltid vakande vittne, lasten en hämnare, dygden en belönare; -— och detta enda stora drag skall göra alla smärre fel- slut likgilltiga, skall gifva tjenlighet åt hvilket sy- stem J derutöfrer finnen för godt att bekänna eder tilL Med öfvertygelse om denna sanning, har jag trott, att all öfrig skiljaktighet i detta ämne, så-
- som för utöfningen likgiltig, borde med fördrag-
lighet anses och bemötas, och har derföre ej tve- kat, att framställa mina svårigheter vid' denna nyå moralfilosofi. Jag underkastar dem upplysta läsa- res pröfning, t>ch främst bland dessa. Kants egen berömda öfversättares. Om jag farit vill, skall det hvarken förundra eller förtryta mig att af honom upplysas. Jag är van, att från många år tillbaka, hafva honom denna förbindelse.
