Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/239

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— i8f — "ga V Vi skob matt fft w hfarliD denna all � flMngilkigbet slutligen redacerar sig* Men i all verlden (frfigar nfigon), huru kan déta fiyisisttf filosofien p&stS, att veta med vissfiet alh hviå hön sSger oss om tingens natur och ur-' sprang, och huru har all denna omöjliga kunskap bKfrit' )iA én gflng för henne möjlig? Derigenom mnwthionf att hon icke sökt den $Ascm föremål får n^etmides icke kommit derttU på den vanUga kotiakapisiragen^ hflllande sig inom medTCtandets fftmflrken^ 'Qlan kämpat sig dertili genom fri hand' Ung, i det hon upphöjt mg of ver medvetandets gstnsoff inda vpp till ilet absoluta. För att kunna hibigga allt detta med bevis af hennes egna yttranden, fordraa- att inlAta sig i nfigon närmare förklaring deraL Den kritiska läran (säger nya filo.sofieii) begynner med vftra sjrntetiska omdömen , rich afhandlar dem; men dermed Sr hela vSr kunsk;ip �;IBrmåga icke pA lAngt nfir afmätt *). All syntesis grundar sig på flerhet, som förutsätter ursprunglig rfMolttt enhet ^# Från denna höga stfindpunkt kunde den kritiska läran ej begynna; men all syntesis mäste sluteligen ända sig i tesis ^^; h vilket t\ kan ske på annat sätt, än att subjekt och ob �*<

7) llriefe iib. TJogni. it. Ki it p. f 43. cfr. p. r44- *) Ibid.