Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/246

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— i88 -. Att fSremfllet fSr denna höga mystiska åftkåd- ning utgSr alldelea ett och samma med det fornt beftkrifna Jbsdutaj kan ej Tara ett Mmne för tte^-' kan, och upplyses dessntom af mftngfaldjg � sUUen^ ibland andra af det jplag. 167 nBrmast pAföljånde. Den intellektueUa åskådningen af alla tings abstn luta identitet j ntgSr således den första akten af den omtalta skapande handlingen, eller rättare sagdt, prologen dertill. Tvistom C), om denna åskådnings pålitlighet och redbara sanning, ehuru några små tvifvelsmål der vid väl kunde aga rum. Men genom denna åskådning är åtminstone ännu ingenting skapadti ingen yttre verld uppstår derigenom för . själen: tvertom, den yttre verlden försvinner, heter det, och går alldeles förlorad i åskådningen af dctÅb- Noluta. Flyttar jag mig åter med tanken ett enda minsta steg utom detta sistnämda, hvar är och hvar befinner jag mig då? Nödvändigt genom ef- tcrtunkons bruk dervid, inom den vanliga for* iilAndskrctscn tillbaka, der enligt uttryckligt pä- NlAuiiclo, ingen minsta kunskap vidare finnes ides- hii lUniioii *'}. Ilimi gör då naturfilosofien, och hu- ru knuuucr hon till sin yttre verld, det vill säga, till iillu ohjuktors härledning ur det Absoluta? Jag

ai

) llrinfa (ib. Dogiii. (u Kril. nfigonstädev