Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/248

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


ikt mAhdii fjelfioiodvetaiMkt **). F6r att nu veto^ liara en hel objektiv verld härleder sig ur del^åb- MliiUl, kan i sanning intet bättre sittt vfll)a$, än upprepande af sjelfva de nrsprungtiga handlingarj hyarigenon? den frambringas; d^^vill säga, genom förnyandet af sjelfva skapelse-akten. Men for att kunna med frihet förnya den, mfiste map till ep början veta deraf. Svårigheten blir alltså: huru Ar man kunskapen derom , och förmågan att efter befaag upprepa den? FcHTutsäUo � hvad redan hadebotdt aSgas* att Afii Absol �(a ickeär något objektivt utom oss � utw Altares .af filpap^s . eget innersta gnm^rUma^ Att sinnet altttå � fördjo^adt i det Absolutas ft<kå4n ning, eller rättare sagd t, förvandlande sig sjelf helt och hållit tiU detta ursprungliga Absoluta � derige* nom tillika måste försättas i utöfningen af sin ur- sprungligt absoluta verksamhet, låtom fifven detta gälla såsom antagligt; men visserligen uppkommer ej deraf någon minsta möjlighet till kunskap, om naturen och beskaffenheten af denna ursprtmg^ga verksamhet. Med återkomsten dertiU måste tvert- om nödvändigt följa den fullkomliga medvetslös- het, som tillhör dess natur, och som gÖr omöjligt för denna verksamket att förnimma sig ajelf: PAf

^) Tdealisraus' äer Wiss. Lehre pag. aagj.