Bymd och THd ooh Rörelse: desMÉMfda tfe grimdpanlter, omkring hfilkä hela menniskotan- ken innerst hvälfver sig. Ingen hafr ånnn kunnat neiträdga i djupet af tleras natur; Ingen' med viss-^ het afgörå, om de tillhöra blotta silineverlden, el< � ler utgöra till en yiss grad alltnännb villkor för ändligheten I yare sig kroppslig eller 'andliga? Det- Sr- sant ^ att begreppet om utsträckning hos �ndeii^ låter svårligen ätskiija sig från idéen om- delba?- liety ndi denna sistnämda lika svårligen förena sig med begreppet om substantiell enhets Sant 4lr fif-* lien, att andens tänkande verksamhet föga ^nes yara af samma natur^ med kroppslig rörelse eller \fijrttfung i rummet. Emellertid blir alltid lika sant, T att vi omöjligen kunpa lösgöra oss fr&n de bcgge grundvillkoren för allt tänkande: tid och rum. En substans må kunna gifvas utan utsträckning; -tankens verksamhet må vara något helt annat än rörelse i rummet: erkännom vår inskränkning. Men 1:0 9 vore det väl möjligt � att någon tankarnas nt- veckling ur h varandra, det vill säga, någon följd ff dem skulle existera, utan den succession afdji- nationens smådelar som vi kalle tid; hvarförutan all åtskilligbet af tankar skulle inträffa i ett och ^amma ögonblick, eller, att all förändring af tain- kar utgjorde i grunden blott ett bedrägligt åken U^nUU Skr. iT Del. '4' ' ' '
