^som anden, synliggjord för sig isjelf genom fiskfld* ning af sin egen natur; så blir en verld utom' oss i rymden, som existerar för sig sjelf oberoende af anden och dess åsHdning, en efter dessa grund- ^satser omöjlig sak; eller skulle, om den kunde be- visas, tillintetgöra hela detta operösa system. Frå^ gan om eQ sådai^ yttre verld blir derföre också, fastän af hög vigt för begge filosofierna, dock af d#9 högsta {(k denna nyare, ehuru af alldeles mot- satta skäl; ty då vigtigheten der af för den äldre spekulationen just låg i den sökta vissheten om de yttre tingens verklighet, blir dererbot deras oväsendtlighet och blott skenbara existens just den grund, h varpå den nya filosofien hvilar, och med hvars omstörtande hela denna lärobyggnad skulle böra erkännas grundfalsk och förledande. Härmed instämma äfven så väl hennes bestämda, allmänna grundsatser, som mänga af hennes särskilta ocU tydliga yttranden. Grundsatserna äro: i:o Att i det absoluta förnuftet är allt; och utom det intet. Men det absoluta förnuftet består i ett tänkande, utan någon som tänker, eller nå- got som tankes. Allt hvad som är tänkande sub- jekt, eller objekt som tankes, rönes, uppfattas af förnimmandet, är ett bländverk, ett tomt sken utan verkhghet.
