Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/279

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


  • 'Det gif res ingen yttre verld , utan dä en an*-

de åskådar den" ^). Tio sådana ställen kunde än- nu tilläggas; men undvikom Tidljftighet* Man skulle således, i följd af allt detta/ utan all tvekan afgöra, att ingen ytlre^ Verld finnes i verkligheten, och då den tyckes nödvändigt böra vara en af delarne, antingen verklig sanning, eller efter idealisternas påstående blott en tom tanke- dröm, nödvändigt antaga det sednare alternativet såsom auktors mening. Emellertid nödgas man tänka annorlunda, och söka hvad slags förklaring man kan af auktors föregående yttranden, då det å andra sidan synes, som en verklig yttre , matS" riell verld af den nya läran absolut antoges och

förutsattes. Se bär hennes uttryckliga utlåtelser derom. "Det sunda menniskoförståndet åtskilde ännu aldrig från hvarandra sak och föreställning. Just i det åskådade föremålets enhet och sammanstäm- ning med föreställningen deraf, låg i alla tider grunden till menniskans eget medvetande, och ""med det samma äfven till den fasta, oöfvervinne- liga öfvertygelsen om en verklig yttre verld. — "Idealisten, som nekar den, befinner sig midt i "verlden ensam och förlåten, öfverallt omgifvenaf

99

�9 

99

9 �

3) Phil. u. Relig. flere stSlIei).