Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/298

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— a4o •— nas icke annat, ån ett blott förståndets handlings^ sättj ett blott förnimmande j korteligen en blott tankesjrnj som ej har annat substratj än det in' bälningen lånar deråt? Det är sant, och den förtjénsten, om det Sr någon, kan ej bestridas den nya läran, att hön fit- minstone går en helt ny väg till detta sofisteriets gamla, vanliga resultat. Den absoluta identiteten, utträdandet derur genom suhjekt-objektiveringeD, andens tre verksamheter utåt, inåt och midtemel- lan, hvarigenom alla yttre objekter skapas och upp- komma, äro upptäckter, som visserligen tillhöra blott henne ensam, och som före Fichte och Schel- Ung aldrig varit gjorda. Men i grunden, och riSr hela resultatet deraf uppfattas, h vartill tjeha de, och hvad hafva filosofien och sanningen vunnit derpä ? Görom all skyldig heder åt den djupa spe- kulationen; men förutsältom alltid, att mau kaugå vibe i mörkret, och låtom ej den lä^da stoltbe- ten rycka oss det allmänna menniskoförståndets fackla ur händerna. Pröfvom tvertom vid ljuset deraf sjelfva lärdomens uppgifter och påståendea Ty de som bestrida förståndet all rätt att tros och gälla i filosofien, och påstå nödvändigheten att uppstiga till ännu högre kännedomsgrunder, obe- kanta