Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/301

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


iiifehiilgV dem aF de stridiga sati^éhia, Hbni verkli- geto TDätåmmå kned hennes hufvudgnltlder och medi h varandra; Säledes: att den yttre retld, soni ti Itö 0S6 se omkring oss, icke Sr i rymden atom 6M; ibke består af ett eget fräb osä ätskildt yarel � settlntaé ; icke snb^tterar af sig sjelf bcfa obek^öendé äf yflr fdrektäHbibg. Men i det fallet, hVadården^ faVÄd kan den Vara annat, än en blott förestfiUningt ädfk hrati skiljer den sig ft-äh den förut vanliga idealismen annorlunda, än genom en kottstigåre m omvig till sam nia resultat? När sak och föreställning j det vill säga ob- jekt och föreställning, blifva alldeles det sammaj aåj säger naturfilosofien, återkommer menniskah ifrån idealismens tomma drömsyner j på naturens raka och rätta väg. Men huru skall detta utty- ddas; och b vem ser icke att härunder ligger en ttet^dighét, som synes blott ämnad att förbrylla l&Mrh? Att sak och föreställning äro ett och det samma, kan förstas pä tre olika sätt. Först så, ätt föreStäUningen verkligen till alla delar svarar étnot K^bjektet, i h vilket faH objekt och fötrsWU- Inribg likväl åtskilja sig från b varandra, ochnttiryc^ Kft 'betyder ingétatihg annat, än likhetens fullköita- Bj^et. l>érA^^ ^, ått själen, t>meilélbirKgen fiit^ Ha sjelf va åét yttre förbtnålet, utan något mfetlan- totAÉhundé ^t*vck deraf i föreställnineen ; hvilket