Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/325

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


�f 

99

99

Tanken att stållå mig xvp^ gent etatit verl- den liar fSr mig icke mera taägonting stort , aå snait^ Ja^ sRter étt 4i6gre vHaen emelbn verlden och mig, ocli i fall det behofVes någon verldsför- valtnre, för att iiaomi^a akrankor qvarhåUa den ").

    • I stället för att jag (eljest) jGmktade terlden � dLuUe

jag nu tvingas att frukta Gud." '^). "Jag vill att naturen icke genom en tredjes "mellankomst, utan sjelf ursprungligt och af egen "nödvändighet är allt hvad hon är." "). , Alltså ingen allsmäktig skapare af verlden, eller beyarare och styresman deraf. Vidare: IVL Gudj. täsom^det högsta förståndet]^ Mniis béh föiwiftsénUf. beröm yttrar sig ^en nya filosofien s&lunda: ^förnuft' läter ur det äibsöliita varandet ingalunda ^(orklaira sig, utan är hlött begripligt hos oss ge- •'nom det Absolutas inskränkiliing. ^\ Det högsta väsendet kan ej tiandla förnuftigt. "Ty ett sådant väsende vore i det faÖét icke ab- "^solut i sitt handlingssätt, ufan inskränkt genom "sin kännedom af fornuftslagäroa." ^). Gartesiiis tkih Spinoza bHfva här åberopade.

) Briefe iib. Dogm. u. Krit pag. iig. '^) Ibid. pag. laa ") tdéen z. e. IPhil. d. Natilr. Enildt pi �. 64. ^^ Éi^efe ub. Dogm. u. Krit Jpag. '174. ^') IBid. ibiA.