Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/328

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs

^ 270 — "Hela idén om ea belönande lycksaligfaei, "hvad är bon annat än ett moraliskt blöndverk? "en förskrifaiag , hvarmed man afkÖper dig> o- "piriska menniska, diua närvarande sinnliga njnt- "oiogar; men hvilken forskrifning Uott d& JörElfir "förfaUen till betalning, när du ingen beUkung "mera behöfyer" ")? Ätt det ej blott är det gröfre, sinnliga begnj>- pet om en tillkommande lycksalighet, som har jäfvas, utan verkligen alt slags belönande säUhet i ett annat lif, all möjlig kiinsla af nSgon efter dö- den väntad lycksalighet, af hvilket högre slag den ock mä tänkas, med ett ord, all tUlkommaDdt rättvisa, detta blir fuUkomligén klart génotrf tjflk nya lärans yttranden, angSendc beskafTenhelen if sjelfva tillståndet efter delta, om bvilket bemiu satser lyda ordligen på följande sätt: "Man har med flit förlagt lycksaliglieten tiD en tidpunkt, dä du mäste skämmas derföre (nm- "ligen för att då begära och vänta nägon) **), Dtl "högsta hvarttU vi kunna upphöja vfira tankar. It "ovedersägligen idén om ett väsen, hos bvilket >ll "passivitet upphört, och som absolut fritt handiv "endast i enlighet med sitt eget varande '*).' Mwl "denna absoluta frihet följer absolut salighet, och . Kril. pag. 17S. '*) Ibid. pag. i?!