nnftets ställe, och lägga den stackars afsatta under sin förra tjenarinnas förtrampande fötter. Filoso- fien har säkert intetdera af dessa ändamål Men b^ilket har hon då? "Om någon hade ett allvarligt bekof af fi- losofien/' säger den nyss omtalta författaren. Man kan således verkligt behöfva filosofien; men hyåt- till? Månne till evhiM^Lnåe 2X Laudatur i Magister- examen? Till ryktbarhet genom nya satser och stridbara anhängare? Till förnöjande af kunskaps- lystnadens begär � att veta huruvida materien är sammansatt af andar, som hafva dunkla forestäUr ningaraf universum? Huruvida det Absoluta i sab- jekt-objektiveringen träder ut ur sig sjelf , eller blott expaiiderar sig i differenseu, a s. v �? Jag in- billar mig dock ej, att just många sinnen qväijas af trängtan efter dessa kunskaper; eller om så>o- re, synes naturen åtminstone icke hafva visat sig särdeles bekymrad om medlen att tillfredsställa deras vettgirighet. Men hvartill behöfves då ändtligen filosofien? Ty det hvartill hon behöfves, utgör nödvändigt hennes sanna ändamål. Jag svarar dertill: menni- skans stora angelägenhet, den af alla h vari en upp- lysande vishet blir för henne af högsta behof , be- står i frågan om hennes totala bestämmelse ^ och
- hvad hon, i afseende derpå, har att tänka j göra
\
