— 397 — ke laniiade ett tilkäckligt förråd af nödiga filgflfr-' fidia notioner till ungdomens undervisning, så vo* re bfittre att derifrfin utesluta all filosofi, än att med blindt nit omfatta den första tyska Professors funderingar 9 som kungör att han funnit den ab^ soluta knnskapskttllan och druckit sig allvis deror. Jag frågar uppriktigt: är det försvarligt, att på aå-* dant sätt förbrylla ui^omens hufvuden med hvap- je nytt mdafysiskt hypotesmakeri , som fSSitt ett' rop om sig, och som ofta befinner sig till den grad nytt och obegrundadt, att lärarn sjelf ickeär annat än en svag nyläring deri, och den undeit^ visning han meddelar, icke annat än hans ^na utanlexor? Jag frågar , har det en så ilande hasi med denna undervisning, att man ej skulle kunna dröja dermed, intill dess de nya satserna hunifk^ bekräftas af tiden och det allmänna omdömet? Visserligen ingalunda; men läraren sjelf skulle då ej straxt hafva några vittnen till hands af sina hö- gre konskapsljus, och skulle nödgas länge meditera i tysthet, utan beundrare, om det förmenades ho-, nom, att i sina föreläsningar genast framlägga sitt nya lärdomskram. Men hvad? Om två eUer tre sådana allkunskapsläror skulle under den korta tid^ rymden af ett vanligt akademiskt lärdomslopp utr.. tränga hvarandra, utmatade hvardera medättegeb djupa tankebräk oqb sin egen särskilt^ konstjargou.
